Och regnet faller, barnen tar sin första sovmorgon på evigheter, medan jag vaknade före klockan. Big no-no idag: fundera på mörkrets återkomst och räkna veckor till nästa semester...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Bloggarkiv
-
▼
2009
(210)
-
▼
juli
(21)
- Oj oj
- Vaxholm!
- Envis unge.
- Tycker inte om när pappa sjunger..
- Härliga dagar
- Men sara...
- Mamma sjunger
- Sannerligen, vardag
- Kan de flesta av bokstäverna.
- Vi har barnvakt!
- Vi har barnvakt
- Allons enfants de la patrie!
- Gissa vad vi köpt?
- Så nära, men så långt bort...
- Färddatorn visar väg
- På stranden
- Ingen rubrik
- Ingen rubrik
- Ingen rubrik
- Framme på Öland!
- Tack Allan och Annika
-
▼
juli
(21)
1 kommentar:
Är det så illa... ;)
Ja man borde verkligen förhandla till sig lite mer än fem veckor! På tok för lite. Är så lycklig att vi levde på existensminimum länge så jag har sparade dagar kvar på Olle :) Nu är det värt varenda krona man vände på.
Kram från ett (idag) soligt Värmland
Skicka en kommentar